Utställningtext

Field of View
14 april - 6 maj 2012
As everyday passes by, we are always somewhere. These are the hidden places of our everyday life. They are always there, but we rarely think of them as something noteworthy. Suddenly, something occurs and your gaze stops and takes hold. The field of view is widened, aperture is increased, the eye settles. Small shifts in perspective, the eye moves back and forth in endless motion. The eye is sensitive to light, so even in a dull darkness nuances becomes clear.

In her exhibition at Gallery Rostrum, Cecilia Sering shows a series of photographs titled VISIBILITY. In a serie of images she examines what happens when perspective is slightly shifted and places seen from a new position.
The photos are captured in the house where I live in downtown Malmö. Motifs are either very dark in itself, or night-shots with only little ambient light.
At a first glance, my eyes sees nothing when confronted with these hidden places of my everyday life. It reminds me about entering a dark room, it’s not before your eyes adjust to the darkness that you are able to distinguish shapes and details.

SYNFÄLT
14 april - 6 maj 2012


En vardag drar förbi, platser som är nära men inte blir sedda finns överallt omkring oss. Plötsligt inträffar något och blicken stannar upp och tar fäste. Synfältet vidgas, skärpedjupet ökas, ögat ställer in sig. Små perspektivförskjutningar för ögat fram och tillbaka i oändligt många rörelser. Ögat blir känsligt för ljus och även i ett dovt mörker blir nyanserna tydliga.

I utställningen på Galleri Rostrum visar Cecilia Sering en serie fotografier med titeln SYNFÄLT. I bilderna undersöks vad som inträffar när perspektivet sakta förskjuts och platser ses utifrån en ny position.

Fotografierna är tagna i den fastighet som jag bor i på Gamla Väster i Malmö. Bilderna är miljöer som är mörka eller tagna på natten med mycket lite befintligt ljus.

När jag vistats på dessa platser alldeles i hörnet av min vardagliga verklighet, har jag först inte sett någonting alls, allt har varit ett mörkt rum. Först när ögat vant sig träder detaljerna fram.

För mig är kameran som ett tredje öga som jag använder för att notera det jag ser. För att få tillräckligt ljus in på kamerans sensor har jag använt mig av mycket långa exponeringstider, tider på ca fem minuter.

Cecilia Sering 2012